Paket, mina älskade

Jag tycker om att öppna paket. Inte så mycket att jag vill bli paketets pojkvän, eller nåt, men ganska mycket i alla fall. Det är bara under dom senare av mina 26 år som jag inte är helt spattig under julafton, när man måste sitta ner och äta mat och vara social och andra helt värdelösa saker, innan man får göra det julafton handlar om, vilket är att öppna paket. Sekularitet is full of win!

Hursomhelst, det är inte presenterna som är det viktiga, utan paketen. Det där härliga känslan när man får smeka bort allt presentpapper och med djupa andet... Hoppsan, nu ska vi inte gå dit. Det är ett annat inlägg.

Häromdagen fyllde min vän Arno år. Han fick öppna paket. Det fick inte jag. Men, jag kom på idén att bygga in en liten, liten (stor!) laddning av konfetti i ett paket som exploderar när man öppnar det. Eftersom jag är dålig på att hålla käft om såna här saker så kommer alla mina vänner vara på vakt när dom får presenter av mig ("Erik, varför tickar presenten?!"). Men jag har andra idéer än konfettiexplosioner. Mmmm, goda smaskiga idéer...

Nu når jag Kista snart, så nu måste jag sluta.

[Edit]
Formattering is not teh win!